‘Två steg framåt, ett steg bakåt; Rasism i teatervärlden och Hollywood’ by Pippa Stroem

‘Två steg framåt, ett steg bakåt; Rasism i teatervärlden och Hollywood’ by Pippa Stroem

October 6, 2020 Swedish 0

 

Vi, som ett samhälle, har kommit en lång väg ifrån rasism i filmer och teaterpjäser. Sedan 1950 talet började direktorer att inkludera människor av färg och fler möjligheter öppnades upp för både personer av färg och kvinnor. I gamla Hollywood, fick människor av färg bara väldigt stereotypiska roller for att andra vita människor skulle kunna skratta åt dom, många roller togs även av vita människor is någonting vi kallar nu för “svart ansikte” (eller, i engelska, blackface). Detta skulle nu vara ansedd som ett hatbrott och for ett hatbrott i Sverige kan leda från fängelse till straff men det galler mer på typen av brottet. I jämförelse med Storbritannien där ett hatbrott leda till upp till sex månader i fängelse eller straff på nivå ett till nivå fem.

I Hollywood, har numret av färg skådespelare gått upp från 10,5 procent in 2011 till 26,7 procent av människor av färg i huvudrollerna enligt en rapport gjort av Universitet av LA i Kalifornien och deras samhällsvetenskaplig avdelning i 2019 och 2020. Men bakom kameran ar en helt annan historia, mest av manusförfattare har gått från 7,8% i 2017 till 13,9 procent i 2019 efter att ha stannat under 10% under det senaste årtiondet. Man har också insett att film gör bättre på biljettintäkter om dem har en mer varierad rollbesättning. Siffrorna har gått upp över den senaste tiden men från den skeptiska synvinkeln, så är det att direktorer och rollsättare inte vill bli kritiserad på deras rollbesättning och dem tar nytta av det för att se ut som de goda människorna. Den optimistiska synpunkten att det finns mer talang och mer möjligheter i branschen. Att rollbesättningen inte har mångfald, irriterar inte människor på sättet som det borde, for exempel Aloha, huvudrollen gick till Emma Stone, en ljushyad blonde när karaktären var en halv kinesisk, infödd hawaiianska och lite svensk. Detta blev en väldigt stor skandal och detta blev även omtalat på the Golden Globes. Vi borde vara optimistisk på den nästa generationen om dem fortsätter så har med den sociala revolutionen dem har pågående.

Det finns flera teaterroller i West End och Broadway som borde spelas av människor av färg och mer bör skapas för dem; i exempel, ta “In the Heights”, en Broadway pjäs skriven av Lin Manuel Miranda, skriven med en helt Latinsk rollbesättning och spelade med en rollbesättning av Latinsk människor. Lin Manuel Miranda, själv har från Puerto Rico, sa han fattar väldigt mycket på vad som pågår med all ras fordom. Han skrev också en annan pjäs som heter Hamilton, öm Alexander Hamilton och hans historia. Alla karaktärerna skulle ha varit vita men det var dem inte eftersom han ville visa världen och vårt samhälle som den har på riktigt med många typer av raser och nationaliteter. I broadway, i 2017 och 2018 säsongen var 75 procent av publiken kaukasisk, det menar det är inte bara teatern som har en böjelse men folket som ser på det. 

Mera roller för människor av färg och sexuella identitet borde göras för bad i båda filmbranschen och teaterbranschen. Om en roll är skriven för en viss etnicitet, sexuell identitetkön eller funktionshinder, hur långt ska det kreativa samhället gå för att hitta en skådespelare som passar in i just den rutan?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *